jonis

man tror ju att en person som besökt fjällen ett antal gånger som går att räkna på 2 händer borde ha åkt svart backe. man tror ju även att personen ifråga ska vara rätt duktig på att åka. Nu har jag gjort det. 18 år tog det. det var helt klart värt väntan.

idre med martin, emma, erik, och michaela (wow?) var jäkligt kul, trots vissa personlighetskrockar som jag låter vara odiskuterat. hursomhelst så tog det mig 3 svarta backar innan jag klarade mig utan att vurpa, och det bör nämnas att ingen av vurporna gjorde speciellt ont, det såg nog bara farligt ut. jag kände mig helt enkelt som ingmar fucking stenmark. lärde mig o göra piruett också, eller ja, lyckades iofs bara två gånger. men två gånger mer än de som inte klarar det!

oh, kom på att jag bestämt mig. likadant fast 1/3 mindre hår. sounds good?

måndagkväll. helt meningslös förutom family guy, american dad, svenska dialekt mysterier och god mat.
sitter nu, halv tolv med blogg och naturkunskap samtidigt. funkar mindre bra.
visste ni att när man tittar sig i spegeln så är själva spegelbilden bakom spegeln. onödigt vetande, även känt som fysikdelen av naturkunskap b. hmpf, skulle gått samhäll-samhäll eller något. menmen,

helt plötsligt blev jag drabbad av gott humör. jag hatar gott humör, det håller inte länge, och när man väl är på det är det alltid någon som ska vara på dåligt humör och på så sätt få mig att bli det. fakk