jonis

...det där med sms-tjänster alltså.
blev nämligen introducerad för 118 senaste grej. Man smsar en fråga, om precis vad man vill, till 118 100 och får efter ett tag ett svar. Man ska ju såklart inte ställa frågor som "Är jorden rund" eller "kommer jag dö snart?".
Tim kan det där med frågor, så han författade denna:

"Hur skulle det gå för Frank Andersson (när han var i sitt livs form) i en strid på liv och död mot samtliga medlemmarna i bandet Slipknot? Ps. Frank får ett järnspett"

Lite drygt fyrtio minuter senare får vi svaret..

"118 100 tror att om Frank Andersson (när han var i sin bästa form och med ett järnspett) skulle gå en match mot Slipknots alla medlemmar så skulle Frank förlora trots spettet. Han skulle dock inte gå ner helt utan strid men efter att han lyckats slagit Paul Gray (bassisten) och Corey Taylor (sångaren) så skulle de resterande sju medlemmarna överrumpla honom genom styrka i antal."

Och så är det, svart på vitt. Helt jäkla fantastiskt!

Då var hela bostadsrättaffären klar. Skönt, hoppas jag.
Jag har i alla fall en jävligt pimpig spegelvägg som jag inte tror många kommer kunna bräcka!

Var hursomhelst över i den tomma lägenheten och började skissa på inköpslistor på grejer som är mer eller mindre måsten. Saker som typ diskborste, toapapper, tops, hyllor, taklampor och annat sexigt. Och det blir en hel jävla del faktiskt.
Så mycket så att jag tänker fortsätta äta hemma de 7 första veckorna och festa på vatten och en hink med vad vi kastar i alt-möjligt-containern på jobbet.

Men det blir säkert najs..

Och i övrigt känns det ganska bra tror jag!

så det blev festival i år med. Kanske inte riktigt i samma tappning som det brukar vara, men nästan roligare. Det var live-musik, moshpit och sova-i-bil. Men det ledde ju till att söndagen blev segare än vanligt.

söndagar måste ju vara den absolut sämsta dagen. Varför var gud tvungen att vila en dag för? Det gjorde ju så att den blev en lång, seg och olidlig väntan på arbetsveckan. Det gick så illa förra söndagen att morsan skåla för en "trevlig arbetsvecka". Ännu mer deprimerande.

Tror dock den här arbetsveckan blir tråkigare än förra, faktiskt. Jag är nog tamejfan knäpp trots allt.
Nu ska jag sätta mig och lyssna på "with or without you" med U2. hah.
Gonatt.

Eftersom farbror staten bestämmer över internet på Kuba fanns det inte mycket av den varan att tillgå, därför få ni nu nöja er med sammanfattningar i efterhand. Men, vi ska självklart följa den kronologiska ordningen också, först ut är Costa Rica.

I brist på ork och inspiration stannade vi kvar i kuststaden Jaco som har en stor portion bra surf, horor och knark - vad mer kan man önska? Grabbarna surfade på medan jag satt och läste på stranden och filosofierade. Anledningen till varför jag slutade surfa var att när jag kom på mig själv svärandes åt vågorna tänkte jag att det är nog lika bra att jag går upp istället för att ligga här och vara sur. Sagt och gjort, men jag tänker nog surfa igen. Jag lär nog återvända till Costa Rica igen, såg ju inte så mycket av landet om man säger. Men vi träffa en hel drös sköna människor på hön-hostelet (Hotel De Haan). Bland annat en ödmjuk jänkare som ville till Sverige, och kommer kanske till och med i sommar(!), en chilensk malmöit och ett gäng sköna kanadicker. Blev som allt som allt en riktigt skön vistelse i Costa Rica. Eller ja, förutom det faktum att Johan och Albin blev rånade kvällen innan vi ska flyga därifrån. Men dom klarade sig oskadda och det var bara lite läsk och 2-300 spänn som rök. På den ljusa sidan är det ju inte alla som kan säga att dom har haft en pistol riktad mot sig, måste ju imponera lite på damerna?

Kuba då. Skulle bli spännande och se om alla ens fördomar stämde, och med facit i hand så gjorde vissa det medan andra var helt åt helvete. Det finns rätt många som pratar rätt hyfsad engelska, alla kör inte runt i gamla jänkare (även fast det finns en hel del men istället kör dom ryska kommunistbilor som lada och moscowitz) och det finns amerikanska varor att få tag på, till exempel Coca-Cola direktimporterad från jänkarnas favoritland Mexico! Men ja, havanna är en väldigt vacker men sliten stad, inställningen bland folk är blandad (som överallt) och folk är definitivt fattiga. Det finns inget uteliv så långt ögat når eftersom allt stänger 12. Alla frågar en om man vill ha cigarr och tackar man nej till det blir man erbjuden gräs. Tydligen ser vi ut som storrökare av både gräs och cigarr i det där landet..
Nåväl, vi var inte bara i Havanna utan hyrde en bil och tog oss till en mindre stad vid namn Pinar Del Rio där vi hyrde in oss hos en mycket trevlig familj. Samtidigt som vi blev bortskämda med mat i stora lass njöt vi av den kubanska landsbygden. Johan och Albin tog det så långt att dom joina smågrabbarna på gatan som spelade baseboll (resultatet blev att johan och albin insåg att smågrabbarna var några gånger bättre än dem själva..)
Vi fick se krabbor och kor i massor och turkost vatten, och det får jag se som ett gott dagsverke.

Men nu är jag alltså hemma igen i kalla Sverige. En avslutning på resan borde dyka upp inom en snar framtid..

Ungefar sa kan man sammanfatta den senaste tid sen sist ni horde fran mig.
Vi blev lite val bekvama pa varat lyxhostel i Lima sa dar blev det en jakla massa DVD-tittande och lokal skitol, sa till slut tog vi oss i kraven och gav oss ut i indianernas gamla fotspar.

8 dagar av traskande..trodde vi, men det visade sig endast vara 4 dagar traskande och resten glida runt i en tourbuss...mer eller mindre. Forsta dagen fick vi traffa resten av gruppen och vara guider. Ett bade roligt och trakigt faktum var att 8 av 12 i gruppen var svenskar, nu rakade dom va ratt skona hela bunten men fortfarande. Tidsfraga innan sydamerika blir nasta thailand,kreta eller mallorca om man sa vill.
Ledda av Julius Cesar och Jesus, ja vara guider hette sa, borjade vi sakta traska mot slutmalet Macchu Picchu.
Inkaleden i sig var riktigt haftig och far nog sammanfatta det med att det var det basta jag gjort i mitt liv...hittils.
Jag far ta alla detaljerna nar jag kommer hem sen..

Nar vi kom tillbaka till Lima blev det mer dvds och ol for att sen bege sig till nuvarande plats, Costa Rica.
Vi har spenderat forsta dagen har i Jaco pa vastkusten och det verkar ratt najs. Testade pa lite mer surfning men det ar bra javla svart och vattnet ar sa salt att det svider i ogona. Verkar som vi kommit hit i tid ocksa, en hel del hotell som dom haller pa att bygga upp langs strandkanten, trakigt nar det blir sa. Men en oslipad diamant an sa lange!

Borjar se fram emot att komma hem och ta tag i saker dar hemma, men an har jag tre veckor kvar som jag tanker njuta utav!

Nu ska jag och grabbarna ut o kaka nagonting costa ricanskt, vad nu det kan vara?

ja ok, han har aldrig faktiskt bott har, men hans mamma ar fran Peru sa man kan ju iaf skamta om det...
Just nu befinner jag mig i Lima for andra gangen efter ha gjort en tva-dagars utflykt till en liten fiskeby vid namn Paracas. 

Men vi borjade saklart i Lima. Tanken var fran borjan att dra harifran i princip direkt men en strejk (som tydligen ar lite blodigare har en hemma i Sverige, fyra dog...) och en ivrig Hostal-agare fick oss pa andra tankar.
Denna ivriga hostal-agare vid namn Francis satte oss ner och redogjorde under en timma vad som finns att gora, ata, dricka och allt annat som existerar i Lima. Vi har nog inte ens gjort halften av det under forsta. Men vi har spenderat nagra timmar med att lara oss surfa, med blandat resultat, vi har besokt ett museum och vi gjorde ett tappert forsok att hitta en autentisk peruansk resturang men blev istallet skjutsade till nagot motsvarande Fina Fisken i Trosa...Kan ju ocksa namnas att vi alla bar badshorts och t-shirt...

Och sa var det varan lilla utflykt..
Det bor typ 1800 manniskor dar och dom har i princip bara fisk pa menyn plus att internet ar ungefar i samma standard som hemma i Sverige for 15 ar sedan.. sa ni kan forsta att min lycka var total.
Varfor akte ni dit fragar ni forstas da! Jo, i Paracas finns basen till turerna som gar till Paracas-oarna, aven kant som "fattigmans-galapagos". Vi har helt enkelt tagit tag i vara naturvetenskapliga intressen och gett oss ut o tittat pa naturen! Forst akte vi forbi an storre o dar det fanns ett exemplar av de varldsberomda Nazca-linjerna. Guiden pratade urkass engelska och blandade meningarna med spanska sa det var svart att forsta, men jag tror han sa att exemplaret var ett par tusen ar gammalt. Sen fortsatte farden mot tva mindre oar men som var en bit mer valbefolkade. Faglar i massor, massa olika faglar, pingviner sjolejon, salar och salungar och fantastiska klippor. En riktigt haftig tur som det finns manga bilder ifran!

Nu ar vi alltsa inne pa var andra omgang i Lima dar malet ar att forfina vara surfar-skills, besoka farliga downtown, dricka lite mer Pisco sour (nationaldrinken) och overtala nagon av de andra att testa Peru's svar pa sushi, ceviche.

Snart bar det iofs av till Cuszco och Inka-leden vilket ska bli riktigt ballt!

Ok, fick lite tid over sa tankte att jag lika garna kan skriva sa vi ar ikapp med dagens datum.
Vi ar alltsa nu i Buenos Aires, for andra gangen, men jag tankte beratta om forsta omgangen som var i slutet pa forra veckan.

Vi kom hit fran Colonia Del Sacramento i Uruguay via buss och farja. Kom till den lilla fororten Tigre (900.000 invanare..) och tog darefter bussen in till det som kallas micro centro i Capital Federal. Det ar namligen sa att Buenos Aires ar uppdelad i flera mindre stader, iaf om jag forstatt det ratt. Vi bor i sjalva centrum som raknas som Buenos Aires, men det finns massa stora stader som ar ihopbyggda med Buenos Aires och detta bildar hela metropolisen vad jag forstar. Bara 13,5 miljon manniskor bor har sa det ar ungefar som hemma i Tierp.
Hursomhelst, vi har en ganska maffig miljo runt oss, nar man gar ut fran dorren och gar 50 meter till vanster har man kommit till vad som skulle kallas "stora vagen". Det ar 9 filer att bada hallen och refugerna ar ungefar lika stora som sma parker. Omringad av bilar, manniskor och hus som alla kanns som 60 meter hoga eller mer. Det ar riktigt haftigt. Dom har en hel del fina och haftiga byggnader, en jattefin park och en shoppinggata som heter duga! Det ar det vi hunnit se an salange.
    Men vi har aven traffat en argentinsk tjej som visat oss runt. Gabriella heter hon och har visat oss stan. Hon tog aven med oss ut pa en ansado (grillfest) i "fororten" som den inte sa valsmakande lokala olen aven ar dopt efter, Quilmez. Tydligen gar vi svenskar hem ganska bra har, pa deras motsvarighet till bilddagboken eller blogg har en av hennes kompisar lagt upp en gruppbild pa oss med undertexten: "Beautiful swedish men like white chocolate". Forovrigt blev Albin jamford med Nick Carter..

Men eftersom var tid har i Argentina var ganska begransad ville vi rora pa oss. Olika intressen gjorde att gruppen om fyra blev tva grupper om tva. Jag och Albin styrde var kos mot Mendoza, en vackert belagen stad vid Andernas fot (och varldens hogsta berg utanfor Himalaya). Man producerar aven storsta delen av det argentinska vinet har.
Jag ar ju ingen direkt vindrickare, men "when in rome" sa vi och sa satt jag och albin dar i en minibuss pavag ut till vingardarna. Smakade en del goda och en del mindre goda viner. Fick aven besoka en olivoljefabrik som var mindre imponerande. Men pga en del magsjuka fran mitt hall och dalig framforhallning (sa klart, vad annars?) blev det inte sa mycket mer an sa..ja eller forstas. Vi hade ju tankt och hoppa bungee jump, for David hade sagt att han hade gjort det har, trodde jag. Men det visade sig att det inte fanns, sa vi tog oss i kragen och klattrade nagra tusen meter hogre och hoppade fallskarm istallet...
Det var riktigt javla ballt, och det finns en lite halvkass DVD pa hoppet.

Nu ar jag och albin tillbaka i Buenos Aires och har aven slutit upp med Johan och Filip. De sista dagarna har i Buenos Aires ska vi spendera med att kopa present till Albin som fyller 21 pa onsdag och sa ar vi bjudna pa middag hemma hos Gabri imorgonkvall. Nasta gang ni hor fran mig ar jag i Peru!

Det blev ett lite langre uppehall mellan sammanfattningarna an vad jag onskat, men sa gar det nar internet ar lite mer svaratkomligt...

Hursomhelst var det alltsa Foz Do Iguazu som blev vart nasta stopp efter Ihlabela. For att ta oss dit var vi tvugna att ta oss till Sao Paolo, vilket var 4 timmar buss bara det, och sen blev det 16 timmar ytterliggare med buss ner till malet. Sao Paolo ar forovrigt riktigt maktigt, aven fast vi bara akte motorvag in till busstationen fick man verkligen se vad som menas med metropolis. Skyskrapor, favellas och andra hoghus i massor i over en timma innan vi kom fram till stationen som inte ens lag inne i centrum...

Hursomhelst, val i Iguazu fick vi bo pa Hostel Bambu som jag varmt rekommenderar, dom har i princip allt man kan onska sig och en trevlig agare pa det! Stan i sig ar ju inte sadar jattemaffig men ungefar lika stor som Malmo. Den ar iaf kand for att ligga i narheten av varldens mesta vattenfall (75 st tror jag) och varldens just nu fungerande damm. Vi besokte bada dessa med blandade resultat. Vattenfallen var helt klart en upplevelse men kanske inte den wow-kanslan man hoppats pa (och som man tydligen far pa den argentinska sidan av fallen, eftersom dom ligger precis pa gransen). Dammen var en riktig besvikelse, bara en massa betong och en propaganda film, men ibland blir det sa ocksa!
Vi tog oss aven tid att besoka en fagelpark som lag i anslutning till vattenfallen. Fick se en hel del balla, vackra o definitivt fula faglar. Johan fick sig aven en reprimand av en av faglarna, men det var nog Filip som var minst kaxig nar han holl i en boaorm, han fick helt enkelt panik nar han kande hur den slingra sig och slappte greppet om "huvuddelen". Kunde lika garna slutit med sjukan men vafan... Med mammas arma sinne i tankarna sket jag helt enkelt i att testa pa att halla den. Aven fast jag kan tanka mig att det finns bade en och tva st dar hemma som skulle tagit tillfallet i akt.

Annnars blev det mest poolbadande, lasande och pokerspelande forutom en kvall da jag, albin och filip bekanta oss med ett gang britter (ok, en nya zeelandare ocksa). Dar stotte vi pa ett harligt satt att dricka ol pa, pa baren som forovrigt lag intill en Texaco-mack kunde man bestalla in ror med 2,5 liter ol i och halla upp sjalv...det blev nagra ror....

det var nog allt, tror sammanfattningen var klar dar faktiskt. Nu blire nastan helt purfarska nyheter fran Buenos Aires och Mendoza i nasta inlagg...

Da var det alltsa dags for nasta etapp pa resan. Vi begav oss med buss fran Rio till Sao Sebastiao som ligger ungefar tre timmar fran Sao Paolo (det ar typ 12 timmar mellan rio och sao paolo). Darifran tog vi farjan till varan destination Ihlabela. Val dar skulle vi mota upp, och hang med nu, Filips kurskamrat-i-Munchen`s syster och hennes pojkvan.

Vi fick forst bo pa ett litet hotell som drevs av en gammal tant som gjorde goda frukostar och inte pratade ett ord engelska. Men hon hade fina rum och en schysst pool och som sagt var frukosten fin sa vi gnallde inte. Men vi hittade ett hostel till slut, sa det blev inte sa dyrt iaf.

Albin o Johan traskade uppfor bergen pa on och tittade pa vattenfallen som fanns dar medan jag och filip traskade runt i byns centrum och snackade om livet och vi lat dagarna flyta forbi utan att gora sa mycket. Det storsta foretaget vi tog oss for var att ta oss till en strand ett par kilometer soder om varat hostel. Vi blev dock tipsade om att ga den sista biten for det skulle anda ga snabbare an att ta bussen. Problemet var att det var 40 grader ute och vi sag tva bussar passera oss pa vagen dit. Menmen, nar vi val kommit till stranden begav vi oss ut i vattnet och snorklade. Det var valdigt stromt och eftersom jag inte ar sveriges basta simmare var jag lagom pigg nar jag till slut kom tillbaka till stranden.

Vistelsens hojdpunkter var nog nar vi blev hembjudna...tva kvaller i rad!
Forst till familjen vi traffade, dar vi fick massor av caiprinha, ol, och fruktansvart god mat. Efter det gick vi ut pa den lokala nattklubben Creola som blev en spannande kvall. Vi bekanta oss med lokalbefolkningen pa manga olika satt och vi var verkligen i handelsernas centrum, tydligen ar vita manniskor inte vanliga dar.
Kvallen darpa akte vi hem till en annan bekant dar vi fick testa pa brasilansk grillfest. Det varsta vi at var nog kycklinghjarta, vilket var ganska gott, men det vred sig lite i magen nar man kanner tanderna sakta men sakert ga igenom aortan.

Annars spenderade vi mycket tid med att bara lasa och njuta av tillvaron. VI begav oss sen till Sao Paolo for att sedan ta oss till nasta destination Foz Do Iguaçu.