jonis

man tror ju att en person som besökt fjällen ett antal gånger som går att räkna på 2 händer borde ha åkt svart backe. man tror ju även att personen ifråga ska vara rätt duktig på att åka. Nu har jag gjort det. 18 år tog det. det var helt klart värt väntan.

idre med martin, emma, erik, och michaela (wow?) var jäkligt kul, trots vissa personlighetskrockar som jag låter vara odiskuterat. hursomhelst så tog det mig 3 svarta backar innan jag klarade mig utan att vurpa, och det bör nämnas att ingen av vurporna gjorde speciellt ont, det såg nog bara farligt ut. jag kände mig helt enkelt som ingmar fucking stenmark. lärde mig o göra piruett också, eller ja, lyckades iofs bara två gånger. men två gånger mer än de som inte klarar det!

oh, kom på att jag bestämt mig. likadant fast 1/3 mindre hår. sounds good?

måndagkväll. helt meningslös förutom family guy, american dad, svenska dialekt mysterier och god mat.
sitter nu, halv tolv med blogg och naturkunskap samtidigt. funkar mindre bra.
visste ni att när man tittar sig i spegeln så är själva spegelbilden bakom spegeln. onödigt vetande, även känt som fysikdelen av naturkunskap b. hmpf, skulle gått samhäll-samhäll eller något. menmen,

helt plötsligt blev jag drabbad av gott humör. jag hatar gott humör, det håller inte länge, och när man väl är på det är det alltid någon som ska vara på dåligt humör och på så sätt få mig att bli det. fakk

någonting stämmer inte. jag är inte lika trött längre. det är konstigt, jag vet. har bara somnat en gång på morgonbussen och det har snart gått två veckor(!). någonting är fel här. jag går o lägger mig senare än vanligt, men vaknar hyffsat pigg i alla fall. någonting är fel här.

frågan är ju bara vad fan det är som är felet och om det verkligen är ett problem?
jag har kanske blivit lite äldre? jag har ju faktiskt fått mer skäggväxt. mer hårväxt överhuvudtaget egentligen. vilket tyvärr påminner mig om att jag måste klippa mig och då ställs jag inför samma kval som jag alltid ställs inför i dessa tider. Kortfattat innebär det att välja mellan att se ut som jag gör nu; lite korkad, långhårig och allmänt ofräsch eller att klippa sig och ta bort några år ur ansiktet, samtidigt som man syns och blir accepterad även på SvC tal...
varför jag ens ställer mig den här frågan vet jag inte, för jag vet att det är antagligen där jag kommer sluta med att jag klipper mig alltså. kanske slutar jag med en frisyr lik alla andras? jag väntar 3 månader och så är jag tillbaka på sista rutan, den rutan där jag är nu, i hårångestens värld.
när jag nu läste igenom stycket märkte jag att det lät väldigt fjolligt, men hår har blivit viktigare, även för killar. hår är en del av tjejmagneten. eller?

moving on.
så alltså, nu har jag hittat en konsekvens. av mindre sömn that is.
yes, jag har blivit grinigare igen. det är inte bra. mot fel personer ibland också. fast det känns alltid som att de förtjänar det just då, inte för att det är direkt något straff utan att det egentligen bara jag som straffar mig själv.

kom o tänka på en sak. det här med att prata med sig själv, ska man anse det som galet?
och då menar jag inte att man för en konversation med sig själv utan mer yttrar nåra ord som "vafan" eller "hej katten". ja okej, katten är ett djur men den kan faktiskt inte kommunicera med mig mer än att stryka sig mot benet när den vill ha mat. jag kan i och för sig komma på mig själv sittandes och gör någonting man kan kalla repeterar saker. typ hur jag ska förklara någonting, eller berätta någonting för någon.
det kan ju verka mer galet men hursomhelst så tror jag inte att jag är galen. isåfall skulle jag inte sitta här med all den makt internet innebär ^^

svammel var det ja.

hmm, vet inte om det är lite av min grej. utdragna saker. går o drar i det men kan inte skilja mig ifrån det, säkert helt i onödan.

hmm hursomhelst är jag nog seriösare än vad som tycks att man ska vara.
världen är så kluven.


jag gjorde det det iaf. jag lovade mig själv att inte göra det, men jag gjorde det.

besökte swedishmetal.net idag.
skönt o hitta lite nytt, riktigt tunga grfejer.
för musik, det är nog trots allt hemligheten till min väg mot reflektion, motivation och anpassning som i sin tur är hemligheten bakom mitt livs mening. eller någonting sånt
okej, lite långsökt. man måste nog ha antingen läst eller hört mitt retoriktal. men det är en långhistoria så vi skippar den.
vad har hänt sen sist jag skrev? tjaa, en del människor jag känner har fyllt år. o det var ungefär det
just det, den där härliga torsdagen kom. snacka om att tyngden på axlarna försvann lite.
men, nu är det pengar som behövs. inte flitighet.
högskoleprov, studentfester, studenten i sig, prag, idre, roskilde, in flames, children of bodom, rammstein nån gång i vår kanske? och nu tydligen lasse winnerbäck? hm njae, vi får se. men det här är mycke pengar
pengar som jag hoppas på o hitta i ett jobb snart. men först måste jag klippa mig så jag ser lite anständig ut. bläh.

PALLA KVINNOR

ganska skön bild tycker jag!

världens värsta känsla.
jag vet vilken det är, finns många. men just den här är sjukt jobbig.
den heter ensamhet och ni har säkert också drabbats av den.
symptomen kan vara olika, men jag bara stirrar in i väggen och deppar. jag har aldrig tråkigare än när man är ensam och jag får alltid panik när jag känner att ensamheten kommer krypandes och jag vill alltid  göra
allt för att ändra på det. hatar det verkligen.

en vanlig plats o drabbas av ensamhet är, tro det eller ej, på en fest, på krogen eller i skolan. helt plötsligt slår den till och man känner sig verkligen utanför och oälskad. i alla fall jag.
och just apropå fest så var det en sådan i onsdags, lite nyår all over again. Fast det var verkligen inte lika kul och festen slutade mycke tidigare för mig. blev lite tjaffs också menmen, sånt tillhör väl vuxenvärlden med alfa-hanar som vill visa sig tuffa osv ^^ ganska tragiskt egentligen.

just nu vill jag att det ska vara torsdag eftermiddag, då jag har kommit hem från den helvetesvecka som är första veckan i skolan för mig. Då kan jag äntligen slappna av, då kan jag äntligen andas ut, och då får jag kanske äntligen chansen att visa det...

jag var ju på myshumör.

Wow, ett år ha gott. Känns inte som att det ett år sen jag vaknade upp i tims fasters lägenhet med en bultande huvudvärk. Det nyåret var trevligt, och var nog mitt bästa nyår dittils. Men den här nyårsfesten var nog snäppet roligare. mycke trevligt folk, den enda jobbiga var nog promenade hem. ja,och en till grej då..

Men men, som jag utlovade i min extremt häftiga dagbok på extremt häftiga lunarstorm så ska jag ge er en årsresumé, från mitt perspektiv alltså. Jag tänkter inte gå månad för månad utan göra nån sorts fin sammanfattning av det hela, och inte några större händelser direkt.

Ok, kan ju börja med att säga att jag tycker jag har mognat under det här året, och lärt känna mig själv och världen runt omkring mig bättre. Är väl antagligen ett resultat av mognaden. Däremot är jag ju fortfarande samma person som året innan, men jag tycker att det här hänt än del. Jag har blivit smartare (?) och absolut mer förvirrad och ångestfylld. Ja det låter kanske lite mer negativt, men folk som känner mig väl vet att jag tar lätt in det negativa aspekterna innan de positiva.
Året har ju varit bra, helt klart. För att samtidigt som jag  har varit jäkligt nerstämd emellanåt har jag tagit lärdom av det och gått vidare. utvecklas kan man väl kalla det.

Men om jag nu var ångestfylld under 2005, är det bara småpotatis mot vad som väntar mig under 2006. Jag ska studenten, jag ska ta mig ut i livet. vi får se hur det går.
samtidigt kan 2006 bli det roligaste året i mitt liv, prag, studenten, möjligtvis srf, roski, party-sommar, slippa den här jäkla ensamheten? hmm. well, we'll see.