jonis

    Praha, Prag, Prague. Kärt barn har många namn. Fast i det här fallet är barnet inte ett barn, och kanske inte heller så kärt, i alla fall inte för min del. Inte om det är befolkningen i sig som räknas. Jag stötte på ett fåtal sköna tjecker, och ett flertal riktigt dumma, tjuriga tjecker. Å andra sidan träffade jag sköna jänkare, kroater, svenskar mfl. Så vad det gäller människorna har jag lämnat Prag med en del blandade känslor.

Det finns ju en del grejer man ska/kan göra när man kommer till Prag. För den utan gränser är det att dricka sig full på tjeckisk öl, bechrykova (nånting sånt), testa absinth, köpa en hora, gå på strippklubb, besöka Lazne Karlovy, gå över Karlovy bron, besöka lite muséer, gå till den feta katedralen osv.
Jag hann med en del, men det var mer bonusar till det som enligt mig var det riktigt sköna; att hänga med studentgänget. Även fast jag blev irriterad på flertalet av dem var det med dem jag hade roligast.

Så hittils verkar ju det som att min resa varit riktigt bra förutom möten med osköna tjecker. eller?
jag, som många andra i vårat gäng, lyckades bli rånad. Rånet av mig var nog det pinsammaste. Nog för att jag vara karateninjalaser (jättefull), men jag blev rånad av en hora. Japp, 3000 koruna (1000 kronor) blev jag av med bara sådär, utan att märka det förns det var för sent. Samma kväll blev jag även "misshandlad" av en slobodan-vakt på det stora discot. Stället skulle stänga och jag skulle ta hissen tänkte jag, men det gick inte för sig tydligen, den var nämligen stängd för kunder. Det fattade inte jag, så efter att jag hade frågat "may I take the elevator?" en sisådär 5-6 gånger och fått samma svar lika många gånger står jag där tyst o lite smått oförstående. Då kommer en dj bärandes på massa saker och ska använda hissen. Hissen öppnas och jag tänker precis glida in, mot Slobodans vilja, vilket resulterar i att han drar mig bakåt och jag slår i huvet. Kvällen sammanfattas i en taxi som enligt mig går åt fel håll (men tydligen inte) och det sista jag kommer ihåg är den där jävla McDonald's skylten i fjärran. Men mellan McDonald's skylten och sängen är det svart.  Jag får verkligen aldrig minnesluckor, så jag blev rätt rädd när jag inte visste hur jag kom från Hilton-hotell till min säng. Samtidigt som jag inser att jag har drabbats av minnesluckor inser jag också att slobodanvakten gav mig en lätt hjärnskakning. Men detta är såklart inte nog. Dagen efter tappar jag plånboken. Min kära plånbok, med id- och maestrokort i. Samt mina 600 sista koruna förstås. så jag har varit lite småbitter hela tiden sen dess.
 
Men, vafan gör det? Det här var nog den absolut roligaste resan jag gjort, men även den mest berikande. Jag känner än en gång att jag mognat lite, både i hur jag uppfattar människor och hur jag tar mig an världen. Jag gick fan på museum och besökte en katedral. Nog för att det var ett tortyrmuseéum och den där katedralen var rätt jävla enorm. Druckit god tjeckisk öl, träffat trevliga människor och har haft det så jävla bra. Det hände en del roligt o tråkigt för andra, men jag känner att det är deras sak att berätta om de historierna. Hur som helst tror jag ska ta mig dit igen någon gång.

På grund av denna lyckade resa har jag valt att ta med 3 bilder  med förklarande  text.
Porrdörren. Dörren till rummet where all went down. Porrskyltarna fick vi från en pressening tillhörandes något tjeckist byggföretag. har nog aldrig sett en snyggare dörr.


En bild över en del av gamla stan i Prag. Bilden i sig är tagen från den stora katedralens torn. 240 steg uppåt plus en jävla uppförsbacke innan det. Väldigt vacker stad!



Sista natten spenderade jag med det här gänget. Äventyret som påbörjades klockan fyra på morgonen och pågick till halv sju utgick på att dansa till en låt inne i en gränd, port eller liknande tills de att låten var slut och den tjeckiska rösten satte igång att pladdra igen. När detta hände sprang vi tills nästa låt började.
En rolig avrundning på en rolig resa.