jonis

jag skapade problem på jobbet.
jag svek ett "löfte" till en vän och arbetskamrat.
och helt plötsligt är allt tillbaka som vanligt
Men varför känns det som att det är jag som har torskat på det här?

först och främst; god jul gott folk!

min julafton spenderades hemma hos syrran i nyköping. en riktigt mysig julafton (sällan dom inte är det iofs) som avslutades med att jag fick köra hem pärona till trosa och nu sitta här, helt totalt uttråkad. Känner inte att jag är taggad till att börja lusläsa 500 sidor lonely planet...

ah, neh men god jul än en gång

Var på min första bortamatch (ishockey) igår.
Nu är det ju iofs bara trettio minuters bilresa från Scaniarinken men Hovet känns ändå inte så nära som det egenltigen är. Hursomhelst slutade  matchen 5-2 till SSK och mycke folk  vilket ledde till bra så man får väl sammanfatta det hela som en riktigt lyckad utflykt.
Sen körkortet har det ju faktiskt blivit en del såna. Två vändor till Heron, som jag nästan aldrig är på annars (eftersom ingen kan eller vill köra), södertälje och nyköping och lite körning med Trossenbilen. Nästa utflykt blir nog till Nyköping för ett resmöte.

Apropå resan börjar det verkligen dra ihop sig nu. Jag har vaccinerat mig klart (gula febern, hepatit A & B, tyfoid och stelkramp) fast jag har ju lite medecin jag ska ta innan och under resan. Tänka sig vad stor skillnad det kan vara.

Just nu är det packning, försäkring och kolla upp lite allmänt om länderna och platser etc kvar.
De tre andra resenärerna har varit lite duktigare än mig och fixat diverse nummer till ambassader och liknande.
Själv tänkte jag fixa iordning en liten lapp till våra föräldrar så om nånting skulle hända och de behöver kontakta varandra eller whatever så finns information om vart vi ungefär befinner oss, vad som kan göras och telefonnr. Detta är egentligen inte helt nödvändigt men man vet ju aldrig!

Nu ska jag sätta mig o läsa lite på backpacking.se - en sida som jag precis upptäckt. bättre sent än aldrig, eller?

hade inte ens haft körkortet i en vecka när jag för första gången kör på nåt.
Fast i det här fallet backade jag,och "nåt" var en lyktstolpe. Tursamt nog fanns det en papperskorg på den så bilen fick inga skador.
Till mitt försvar är det väldigt svårt att backa med en sån bil för den ovane. Saknar nämligen backspegel, har bara sidospeglar vilket gör det lite svårt att se vad man har rakt bakom sig.

Då hade man tagit körkort också. Riktigt skönt faktiskt, varje gång man är för lat för att ta sig till affärn för o köpa nåt kan jag nu ta bilen. Jag kommer fortfarande cykla till jobbet så ofta som möjligt och alltid på sommaren men det är fortfarande skönt o ha valmöjligheten. Måste dock börja köra ut varor för jobbet, lite segt.

När jag kommer tillbaka i april vet jag inte riktigt vad jag vill göra. men hursomhelst har jag alltid trott att jag har nån sorts arbete att falla tillbaka på mitt nuvarande arbete.
Idag fick jag mer eller mindre höra motsatsen. Frågan är om det riktiga meddelandet kom fram.
Jag har nämligen ett flertal chefer, delvis handlaren, sen butikchefen och sen biträdande butikchefen.
Den förste och den siste var inte här idag (den förste brukar iofs inte ens vara med i såna här samtal).
Men hursomhelst, han sa i princip att jag måste skärpa mig och den nivån jag har nu inte håller, att han hellre testar nått nytt än forslar in mig i verksamheten igen. Först tog jag det som en ren förolämpning eftersom jag tycker jag sköter min avdelning exemplariskt. Det enda jag gör fel är att jag pratar lite för mycket med en kollega men vafan, lite kul ska man väl få ha?
Efter lite tanke och bollplank med en annan kollega kom jag (eller vi) fram till att min chef ville att jag ska visa framfötterna för att visa att jag vill "satsa". Vilket sedermera leder till en större avdelning, utbildning och tjillevippen så är jag mer eller mindre fast på ICA.

Vill jag verkligen det?